Min sympati för Barbro Jöberger....

Att inte bli hörd och fram för allt att inte bli trodd kan vara förödande. Jag kan av egen och vänners erfarenhet berätta om skräckhistorier där människor som sökt hjälp blir nonchalerade och utskrattade av läkare och omgivning. I mitt eget fall har jag tack och lov ett problem som syns på röntgenplåtar men många människor saknar det. Dessutom finns det alltid ett stort tidsglapp mellan forskning och vårdcentralerna.

Jag kan lätt ha förståelse för skaderiskerna med exponeringen av kvicksilver och andra metaller, men vet för lite för att vara helt övertygad om farorna med Amalgam. Men jag kan garantera att om Barbro kommit till mig så hade hon blivit bemött av både förståelse och en öppenhet som hon tydligen sällan såg.

Innan hon blev en känd pseudonym på rasistsiter hade ett annat bemötande säkerligen tagit henne i en annan riktning. Jag tvivlar även starkt på att detta hade kommit från de som idag hyllar hennes skriverier. Tolerans står normalt inte i högt i kurs här.  I och med personavslöjandet skapas en tydlig paradox som ställer högre krav på rasisterna.

NU sker det som man vanligen ser i många domedagssekter där domedagen kommer och går utan att medlemmarna tappar tron, snarare tvärt om. Det handlar om självbild, att ha målat in sig i ett hörn och när man inser att det man trott inte stämmer med verkligheten, har man kvar att välja mellan att fortsätta utan förnuft eller att erkänna att man blivit grundlurad, kanske gett bort alla pengar, förlorat jobb, familj och vänner..Många orkar då inte ta steget ur. Skeppen är brända.

Och det är här min sympati försvinner för vad man än kan säga om "Julia"så inte verkar hon vara dum. Hon insåg säkerligen tidigt att som offentlig person skulle hon genast hamna i rasisternas ”dåliga kategori”- Där alla invandrare, etablerade politiker, vargar, statliga institutioner, arbetslösa, sjukskrivna och alla andra snyltare håller till. Att någon då skulle vilja lyssna på henne vore otänkbart. Därav pseudonymen ”Julia Caesar” och så började den högljudda hatkören byggas.

Och där är den, den andra paradoxen, att de som, mig inräknat, skulle ha visat henne mest sympati innan hatskriverierna började nu befinner sig på motsatta sidan..

”Nu måste rasisterna vrida knut på sig själva för att fortsätta sympatisera med en snyltare som är sjukskriven med en (i deras egen vanliga värld) påhittad sjukdom som uppenbarligen klarar av att skriva böcker och krönikor, utlämnar andra för hot om våld, samtidigt som hon lever på deras skattepengar!”

För om det är så är att ni kan känna sympati för henne, trots detta, varför kan ni då inte ha förståelse för andra? Eller har ni investerat så mycket i hatet att det inte finns någon återvändo längre?

Då handlar det inte längre om vad man gör eller vem man är, utan bara om vad man tycker – Ser ni verkligen fram emot en sådan värld?

Mordhot,  bra eller dåligt? - Beror det på??

Men hur övervinner och kämpar man mot rasismen?

Ja, när man sett hur de flesta politiker hanterar det och när någon allvarligt, hände här om dan på facebook, föreslår att man skall tapetsera hela Sverige med ett citat och en stor bild på Olof Palme, så undrar man i vilken fantasivärld de lever i?

Man möter den i sin närhet.

Man låter inte längre samtalen handla om svartingar, kebabber och islamiseringen utan att ställa folk mot väggen. Då får det vara chefer, kollegor, vänner eller familj. Man hårddrar deras snack och undrar om de ser andra människor som mindre värda, om det tycker det är en bra idé att ha uttalade nynasister på politiska poster, om man är beredd att offra demokratin för ett ensidigt hat där människor ska ha olika värde?

Är detta vad det innebär att vara svensk?

Ge dem en match direkt och tvinga dem att behöva erkänna sig som en rasist eller backa bandet.

Efter det kan man diskutera, flyktingpolitik, invandring eller vad man vill men utan detta hat.

Om det är något denna text vill berätta är det att ALLA vill bli hörda, det är när de inte längre känner det som det går över styr...

Vill man FAKTISKT VETA åt vilket håll den stora majoritet av alla hot går kan man kolla den FAKTISKA statistiken HÄR! 
 (om det nu var någon som blivit ilurad ngt annat(det är alltså inte gruppen rasistiska skribenter som ligger högst..))

Fördomar föder hat, föder hot, föder våld - DU är ansvarig!

/Micke

Levine/Sommarogatan 5

Nog om detta jävla ämne, nästa gång tillbaks i miljön igen.